Arkiv ( de senaste artiklarna)

==================================================================================En artikel från SvD

Publicerat 27 november 2004 05:33

EU ger Turkiets kristna minoritet ny framtidstro

I det EU-orienterade Turkiet sker i dag ett försiktigt återvändande av kristna till deras gamla hemtrakter. Men den armeniska folkspillra som finns i Diyarbakir och de assyrier/syrianer som lever kvar i sydöstra Turkiet måste kämpa för sin överlevnad.

Mardin

Biskop Filüksinos Saliba Özmen kliver upp på taket till sitt anrika kloster Deyrülzafaran, blickar ut över dess bastanta murar och konstaterar:
- Kyrkan består inte bara av stenar utan framför allt av människor.
Den milde kyrkomannen i sin röda biskopskappa är en av de högsta företrädarna i Turkiet för en mycket gammal kultur. Stenar har hans kyrka gott om. Och historia. Klostret har sina rötter i urkristendomen och i dess valv finns rester av ett förkristet tempel från den tid när assyrierna i norra Mesopotamien dyrkade solen.
Men nu för assyrierna/syrianerna här en tynande tillvaro. Biskop Özmen är herde för en mycket liten hjord.
Kvar i Tur Abin, Gudstjänarnas berg, det namn som de syrisk-ortodoxa har gett sitt kärnområde kring städerna Mardin och Midyat i sydöstra Turkiet, finns bara ett par tusen församlingsmedlemmar.
Någon formell rätt att bedriva undervisning på det gamla kyrkospråket arameiska, det språk som Jesus talade, har man inte. Prästseminarium får de syrisk-ortodoxa inte heller
ha. Men nu hoppas biskop Özmen på att Turkiets EU-anpassning ska ge sådana rättigheter tillbaka.

De syrisk-ortodoxa är inte den enda kristna folkspillran här: bland de syrisktalande samfunden finns också melkiter, kaldéer, protestanter och syrisk-katolska. I denna landsända finns även en handfull armenier kvar. I provinshuvudstaden Diyarbakirs Gamla stad träffar vi en av dem, Dikran Gragos.
- I dag finns bara 20 armenier kvar i Diyarbakir, jämfört med 428 000 på 1800-talet, säger ekonomistudenten Dikran Gragos som kämpar för att slussa pengar och tillstånd genom den turkiska byråkratin så att den armenisk-gregorianska kyrka, där hans förfader en gång var ärkebiskop, ska kunna restaureras.
Den blygsamma kristna närvaron i dagens Turkiet är inte mycket jämfört med mångkulturalismen i det forna osmanska riket. I det muslimska kalifatet rymdes 72 etniska folkgrupper och där hade kristna och judar hade en oberoende ställning som "bokens folk".
Men ungturkarnas framfart i sydöstra Turkiet under första
världskriget och den nya republik som växte fram därefter gjorde slut på mycket av mångkulturalismen. I den turkiska republiken har visserligen armenier, judar och greker status som minoriteter - men de är inte särskilt talrika, särskilt inte i sydöst. Och andra kristna folkgrupper, som assyrier/syrianer, saknar minoritetsrättigheter.
Men nu sker en försiktig återvandring till byarna kring städerna Midyat och Mardin. Biskop Özmen och hans kyrkobroder på klostret Mor Gabriel hoppas få fler själar att sörja för i framtiden.
- Vi vill gärna se att människor från diasporan återvänder till vårt hemland. Inte alla, det skulle vi inte klara av. Men åtminstone 5-10 procent av dem i förskingringen, det vore bra, säger den drygt 40-årige biskopen i sin vackra röda kappa och sin broderade munkhätta.

I Damaskus finns numera de syrisk-ortodoxas patriark. Men från 1300-talet fram till 1933 hade patriarkerna Deyrülzafaran som sitt huvudsäte. I klostrets valv ligger också forna tiders patriarker och biskopar
begravda.
Assyrierna/syrianerna är numera spridda över världen: från Indien till Europa och USA, Sydamerika och Australien. I Botkyrka och Södertälje bor numera långt fler assyrier/syrianer än i Tur Abdin.
Många dråpslag har drabbat östkyrkorna under århundradenas lopp, som korstågen och mongolernas härjningar. I modernare tid kom nya fasor. Under första världskriget, när det osmanska imperiet låg i sin dödskamp drabbades armenier, assyrier/syrianer/kaldéer av gruvliga förföljelser och folkfördrivningar. Det är händelser som Turkiet vägrar erkänna som folkmord.
Också kvarvarande kristna i sydöstra Turkiet undviker begreppet "folkmord" när de uttalar sig för SvD - kanske av rädsla för repressalier eller kanske för att de är mer inriktade på framtiden än på det förflutna.
Biskop Özmen blickar framåt:
- Vår förhoppning att Turkiet kommer med i EU. Vi har det bättre nu än förr. Våra relationer med de lokala myndigheterna är bättre än tidigare. Människor är mer optimistiska. Vi har fått något att drömma om.
Det ger folk positiv energi.
- Som en del av mosaiken i Turkiet måste vi syrisk-ortodoxa sköta våra relationer utåt så att vi kan stanna här som en väl förankrad kyrka.

Det är under det muslimska AK-partiets regeringstid som förändringens vindar blåst över Tur Abdin. Innan Tayyip Erdogans parti kom till makten 2002 var många kristna i Turkiet rädda för AK-partiets muslimska identitet.
- Men nu har folk ändrat inställning. Ingen tidigare regering har gjort det som AK-partiet har åstadkommit för demokratin i Turkiet, säger biskopen.
Allt detta kan låta som officiell retorik, anpassat för mediebruk. Och visst träffar vi på enstaka assyrier/syrianer i Diyarbakir som spyr sin galla över en statsapparat som de ser som obotligt muslimskt förtryckande. De mest oförsonliga vi stöter på råkar vara syrianska besökare från Sverige.

Men grundtonen i de byar vi besöker kring staden Midiyat är mer optimistisk. I byn Kafro, som lades i ruiner och tömdes under inbördeskriget mellan militären och PKK, byggs nu 14
rymliga hus upp på initiativ från assyrier/syrianer i Sverige, Tyskland och Schweiz. Det blir välisolerade fastigheter som ska hålla kylan borta på vintern och bevara svalkan inomhus under Anatoliens stekheta sommar.
- Tanken är att familjerna ska kunna flytta tillbaka permanent, berättar en ung, hoppfull syrian från Tyskland, som inte vill framträda med namn.
Tanken att Turkiet ska bli EU-medlem en dag tilltalar honom.
- Det kan bara förändra tillvaron till det bättre. Då får vi rätt till vårt eget språk, egna skolor. Vi får mänskliga rättigheter. Det är väl det EU-frågan handlar om.
I byn Enhil en kvarts resa från Kafro märks också ett försiktigt återvändande från Västeuropa. De assyrier/syrianer som kommer först tillbaka är de som har starkast minnen från platsen och en tryggad pension efter ett långt arbetsliv i väst.
Sawmi Isik och hans hustru Niçme är pionjärer bland återvändarna. 2001 återvände de från Augsburg i Tyskland för första gången på 24 år - med hjärtat i halsgropen. Nu stannar de
halvårsvis och spänningen har släppt.
Paret har fått lagfarter på det mesta av den mark som en gång tillhört dem. Fritidsbonden Sawmi Isik hämtar stolt nyskördade druvor från egna odlingar.
- Vi har ren luft, behaglig temperatur och giftfri mat. Och här är så vackert, säger hustrun Niçme, mor till sju vuxna barn. Själv är hon analfabet som talar fem språk: nyarameiska, turkiska, kurdiska, arabiska och tyska.
- I somras lyckades vi locka ner vår ena dotter från Södertälje. Hon kom på semester med sina barn. Vi var överlyckliga! utbrister Niçme Isik vars hus har plats för många barn och barnbarn.
Byn Enhil avfolkades när inbördeskriget mellan militären och PKK-gerillan rasade i dessa trakter. Vid några tillfällen sköts bybor ihjäl. Vem som avlossade skotten vet inte byborna. Men det faktum att staten inte skyddade dem skrämde människor på flykt. Till slut fanns bara sex familjer kvar, mest gamla.
Men sedan pionjärparet Isik satsat på att renovera sitt hus har andra följt efter. Deras välputsade hem fylls
nu med andra återvändare i övre medelåldern.
Sawmi Isik tar fram videokameran så att alla som bänkat sig i hans vardagsrum ska kunna berätta om hur livet är här - allt i syfte att filmerna ska kunna visas för assyrier/syrianer i Västeuropa och användas som pr för återvändandet.
- Vi är inte emot Turkiet. Vi är neutrala och vi vill komma tillbaka - med europeisk hjälp, säger Sawmi Isik.
- Jag är tysk medborgare sedan åratal, men jag har haft sådan hemlängtan.

 

BITTE HAMMARGREN
Bevakar arabvärlden, Turkiet och Iran
bitte.hammargren@svd.se

 

 

 

 

Här nedan kommer en artikel som skrevs om honom av  (Aksiyon haftalik dergisi)

Bu  Turkce,de yazi  Aksiyon haftalik dergisinden geliyor.

Mardin'de Süryani 'Muhtar'iyeti

Haşim Söylemez - h.soylemez@aksiyon.com.tr

Geri dönüyorlar denilen Süryaniler Mardin’e dönmeye başladı. Önümüzdeki yıl içinde bin Süryani kesin dönüş yaparak şehre gelecek. İşgal edilen köylerinin boşaltılması için cemaat liderleri ilgili makamlara başvurdu. Köylerde inşaatlar yükselirken Süryaniler ilk muhtarlarını seçti bile.

Son yıllarda Süryani göçleri tekrar gündemde. Ancak bu sefer sözü edilen göç geçmiştekilerden çok farklı. Tersine bir göç söz konusu; Süryaniler gitmiyor, geri dönüyor. Mardin’i terk eden cemat mensupları yavaş yavaş geri dönüyor. Dönemin başbakanı Bülent Ecevit’in 2002 yılının başında “Süryaniler topraklarına dönebilirler. Onlar artık güvence altındadırlar” çağrısı karşılıksız kalmadı ve bu tarihten sonra yıllar önce Mardin’den göç etmiş vatandaşlar aileleriyle birlikte dönmeye başladı. Dönmekle kalmadılar vatanlarına kısa sürede uyum sağlamayı başardılar. Bunun en güzel örneği son yerel seçimlerde yaşandı. Yüzde 90’ı Müslüman olan köyde Süryani asıllı Aziz Işık muhtar seçildi. Işık, Türkiye’deki ortamın rahatlamasından dolayı kesin dönüş yapmış ve Mardin’in Midyat ilçesine bağlı Yemişli köyüne yani doğduğu topraklara yerleşmiş. Diğer Süryaniler gibi o da terör nedeniyle boşaltmak zorunda kaldığı evine kavuşmaktan mutlu olmuş. Şubat ayında gelip 29 Mart sabahı kendisini köyünün muhtarı olarak görünce hiç şaşırmamış. Zaten şu anda yüzde 90’ı Müslüman olan köyde seçime gerek görmeden kendisine muhtarlık mührünü vermişler. Yemişli köyünde sadece 10 Süryani aile bulunuyor. Ama Işık’a göre bunun hiçbir önemi yok, önemli olan huzurlu ve kardeşçe bir ortamın sağlanması. Harabe halindeki köyü elden geçirecek olan muhtar işe kilise ve camiyi onarmakla başlamış. Köye su getirmek, gençler için futbol sahası açmak, muhtarlık binası oluşturmak ve Müslümanlar için taziye evi inşa etmek Süryani muhtarın kısa sürede yapacağı işlerden sadece birkaçı. Işık için, neredeyse tamamının Müslüman olduğu bir köye muhtar olmakta hiçbir sakınca yok. Aynı durum Yemişli köylüleri için de geçerli. Köylüler Süryani bir muhtardan çok onun yapacağı hizmetlerle ilgileniyor ve ondaki maddi gücün sorunları çözeceğini düşünüyorlar.

Toplu villa inşası

Yemişli köyüne Aziz Işık’tan başka Süryaniler de dönmüş. Hatta harabe olan köyde lüks evler ve villaların inşasına bile başlanmış. Köyde 7 aile olan Süryanilerin sayısı 10 aileye çıkmış. Aziz Işık kendi anne ve babasının da kısa süre sonra köye gelip yerleşeceğini söylüyor; “Benim kuşağımın tamamı geri dönmek istiyor. Ancak dışarıda doğup büyümüş yeni nesil için aynı şeyi söylemek çok zor. Fakat onlar da her yıl kısa süreliğine de olsa gelip atalarının yurtlarında kalmak istiyor. Biz kendi vatanımız olan Türkiye Cumhuriyeti’nde huzurlu ve mutlu bir şekilde yaşamak istiyoruz. Müslümanlar ve Süryaniler yüzlerce yıl bu topraklarda barış içinde yaşadı. Aynı ortam neden oluşturulmasın. Zaten benim muhtarlığım bu kardeşliğin en güzel örneği. Bence bütün dünyaya bunu güzel bir örnek olarak göstermeliyiz.”

Bir yılda bin Süryani gelecek

Mardin’e dönen Süryaniler Yemişli ve Bağlarbaşı köylüleri ile sınırlı değil. Hemen hemen bütün Süryani köylerinde dönenlerin başlattığı inşaat ve tamiratlar sürüyor. Şimdilik kesin dönüş yapmasalar da evlerini dönecekleri güne hazırlıyorlar. Aynı durum Mardin ve Midyat’ın merkezi için de geçerli. Cemaate göre önümüzdeki bir yıl içerisinde bin kadar Süryani kesin dönüş için Avrupa ülkelerinden Mardin’e gelecek. Mardin’deki Süryani cemaatinin önemli isimlerinden ve tarihi Süryani Kadim Kırklar Kilisesi Papazı Hori Gabriel Akyüz, binlerce Süryani’nin Mardin’e kesin dönüş yapmak için kendilerine başvurduğunu söylüyor; “Dönüş ile birlikte yaşanacak gayrimenkul ihtilafları için devletten yardım istedik ve köylerin boşaltılması için ilgili makamlara müracaatta bulunduk.”

Süryanilerin dönüşlerinin beraberinde bazı sorunları getireceği bir gerçek. Gabriel Akyüz’ün gayrimenkul ihtilafları dediği konuya Yemişli Köyü Muhtarı Aziz Işık da dikkat çekiyor; “Dönüşlerle birlikte yıllardır başkaları tarafından kullanılan tarla ve evlerin geri alınması kolay olmayacak. Umuyoruz ki, sorunlar sükûnetle çözülür.” Yıllardır burada yaşayan ve tarlaları işleten köylüler ansızın çıkıp gelen ev sahiplerine direniyor. Tapusu olanların kendi yerlerine yerleşmesi kolay. Ancak asıl sorunu 30 yıl önce terk edilen yerlere yerleşen üçüncü aileler oluşturuyor. Karışan tapular ve sınır çizgileri yeniden keşifler yaptırmayı gerektirecek. Zaten terör sebebiyle Mardin’in köylerinden uzun yıllardan beri hapu ve kadastro geçmemiş. Tabii adliyelere intikal edecek tapu vakaları da işin cabası.

Amerika’ya kadar gittiler

Mardin bölgesinin eski halklarından olan Süryaniler bu bölgede uzun yıllar Müslümanlarla birlikte huzur içinde yaşadı. Cumhuriyetle birlikte Osmanlı’dan kalan huzur mirası çerçevesinde yaşamlarını sürdürdüler. Ancak bölgede 1970’ten sonra başlayan terörle birlikte yaşanan Süryani ölümleri ortamı gerdi. Terör, istediğinde başarılı oldu; Süryaniler köylerini bırakıp başka ülkelere göç etmeye başladı.

Almanya’ya iş için göç furyasının başladığı dönemlerde herkes gibi Mardin’de yaşayan Süryaniler de bu durumdan etkilendi. Onlar sadece Almanya’ya değil, neredeyse bütün Avrupa ülkelerine hatta Amerika ve Rusya’ya kadar ulaştılar. 1970’li yılların başında başlayan Süryani hareketliliği giderek ivme kazandı ve 1980’den sonra Doğu ve Güneydoğu Anadolu’da diş gösteren terörle birlikte göç zirveye çıktı. Neredeyse Süryanilerin tamamı Mardin’i terk etti. Sözü edilen zaman dilimi içerisinde 40 bine yakın Süryani’nin Mardin’den ayrıldığı tahmin ediliyor. Toplumsal baskı ve terörün başlatmış olduğu toplu Süryani göçü 1990’lara kadar devam etti.

Manastırda yatılı kalan öğrenciler

Mardin merkezde 300 kadar Süryani aile yaşıyor. Aynı şekilde merkezde 10 adet kilise ibadete açık. Süryani cemaati bütün kiliselerin açık kalması için pazar ayinlerini her hafta farklı bir kilisede gerçekleştiriyor. Maddi açıdan şehirde iyi durumda oldukları söylenebilecek Süryaniler halen kuyumculuk ve gümüşçülük mesleğini ellerinde bulunduruyor. Birbirleriyle sıkı ilişki halinde olan Süryaniler Mardin’e turist çekmek için gayret gösteriyor. Metropolitin bulunduğu tarihi Deyrülzafaran Manastırı bölgenin en çok turist çeken yeri. Manastırda cemaatin din adamlarının yanı sıra Süryani köylerinden toplanan öğrenciler de yatılı kalıyor. Gündüz normal eğitimleri için Mardin’deki okullara servisle taşınan öğrenciler, akşamları kadim kentin uzağındaki manastırda papazlar eşliğinde dini dersler alıp ilahi okuyorlar. Devletin sahip çıktığı Süryani temsilcileri protokollerde de yer alıyor. Mardin valisi ve metropolitin karşılıklı ziyaretleri halkın bakış açısını değiştirmiş. Şehirde eskisi gibi dini ve resmi bayramlar birlikte kutlanıyor. En son devlet erkanı ve Süryaniler paskalya bayramında Deyrülzafaran’da buluştu.
 

 

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Restaurering (reparation) av Mor Kuryakos och Mor Isahyo

Det går knappast att beskriva med ord och text, känslan hur skönt och stolt det känns att vara klar med restaurering av våra heliga kyrkorna i ENHIL som var på väg att falla. Om de hade fallit, så skulle det inte bara stenarna falla utan också vår identitet och självkänslan. I uppdrag av HSE styrelsen från Sverige  ( HSE= Hjälpfonden för söndags skolan i Enhil) skickades en styrelse medlem som skulle undersöka möjligheter att bygga upp tornen. Efter en kort vistelse i Enhil lyckades han få kontakt med bygg ingenjörer som har utfört byggarbetet på våra värdefulla kyrkorna. Det var på tiden att utföra denna projekt som blev lyckat och uppskattad av våra byborna och alla Enhiler som är spridda över hela jordklotet. Fonden har bidragit hela resan, administration och kostnaderna för kyrkornas reparation. Styrelsen tackar i sin tur alla medlemmar och de som har skickat sitt bidrag till fonden.

Vi hann i tid innan det var försent  och nu är tornen är uppe igen liksom vårt stolthet och kultur.